Det är alltid lika roligt att försöka få ordning på NV08, ännu mer när NV08 inte längre existerar. Det finns de talangfulla som kan säga "JA, jag kommer", "NEJ, jag kommer inte" eller de som levererat ett "Jag kanske dyker upp men stannar inte så länge". Sen kommer de som vägrar att svara, de som misslyckas med att visa om de överhuvudtaget har lagt märke till en inbjudan eller ej. Inte ett ja, inte ett nej och inte ens ett litet kanske.

Det är alltid lika roligt att se hur slutresultatet av en massinbjudan blir. Jag har i forna dagar hållt totalt 4 klassfester hemma i vår lilla villa och ett forsök till en massiv förfest på midsommar. Samtliga klassfester har varit folkfyllda, glada, positiva och sjukt trevliga, men alla har de varit vaga med svaren. Hälften svarar, hälften inte. Är svaret uteblivet för att det är ett underförstått JA eller ett NEJ? Ingen vet.

Min massiva midsommarförfest slutade på en relativt liten summa av fem gäster. 30 inbjudna. Två av dessa gäster försvann innan partyt hamnade på Tranan. Jag klagar dock inte, inte ens i närheten. Jag älskar att få reda på hur saker och ting utvecklas. Det är som sociala experiment som alltid är lika intressanta att finna lösningar på. Jag får känna mig som en liten vetenskapsman.

Alla dessa kvällar har dock en sak gemensamt: de är alla fantastiska och underbara minnen som jag värderar högt. För egentligen är det väl nästan roligast när det är spontant ändå?

- Ryggen på min nya, underbara kofta. Även känslan av hur den fladdrar bakom mig som en cape medan jag cyklar fram i en rödorange solnedgång.

- J.K Rowlings underbara författande ord som just nu möter mig genom the Half-Blood Prince. Perfection, pure perfection.

- Att klicka mig in på Spotify och mötas av helt fantastiska cover art-works och upptäcka att musiken bakom dem är ännu mer fantastisk.

- Känslan av solen på min bara hud. Hettandet där UV-ljuset aktiverar melaninet i melanocyterna i min hud och sakta men säkert får mig att bli mumsigt pepparkaksbrun.

- Adele. No explination needed.

Mina pengaproblem har inte löst sig själv som jag hade hoppats. FUCK. Jag orkar inte bry mig ens.

Inget kickar igång inspirationen lika mycket som lite fälttävlan och terränghoppning! :D

Nog för att jag har laddat upp den här bilden på varenda socialnetworkingsite jag är medlem på, men jag slet med den halva dagen och den blev ju helt fantastisk! Notera även den tallrik på bordet som kom upp när jag sökte på tallriksmodellen på Google. En tredjedel gula kolhydrater (ostkrokar), en tredjedel bruna proteiner (chokladbollar) och så lite gröna grönsaksgodisar på sidan! Allt man behöver för en stadig kostcirkel!

Så var dagen kommen. Igår släpptes första urvalet inför höstens plugg. Det var så sjukt spännande att klicka sig in på facebook och se vem som kom in var och på vad. Några från NV08 hamnar i Uppsala, en på KTH, vi får en läkare i Linköping (sjukt bra gjort Donya! Grattis!!!) och så hamnar lilla jag i Umeå. I första urvalet nu så fanns det 20 platser på ID, jag har säkrat en av dem. Nu står det tre flyttlådor i mitt rum helt plötsligt, och det är 30 dagar kvar innan jag lämnar Hälsingland för något som kommer att bli så mycket bättre. Mina bokhyllan börjar till och med att tömmas. Jag är liksom klar här känns det som. Men några saker återstår såklart, det första är lite tortyr i skogen, det andra är skumparty på tranan imorgon. I alla fall för denna vecka...

Och så hade jag sönder min mobil och måste köpa en ny. Så kan det gå när man är snuskigt oförsiktig med sina prylar. PUSS!

Imorgon väntar jobb. Nej, inte jobb. Röjning. Underbetald tortyr som gör mig deprimerad och förargad. Jag gör egentlgen vadsomhelst för att slippa röja. Det är vidrigt. Men mitt andra val är att svälta. Något som jag STARKT överväger.

Jag loggade precis in på Balticgruppens hemsida och klickade runt lite som jag brukar göra när jag är överpepp inför flytten. Där stod det. Under min profil, där alla kontaktuppgifter och liknande står. Min adress.

Elin Nilsson
Tvistevägen 11C, lgh 103

Det är på riktigt.

Då drar jag