Även om inte Skidtjärn är riktigt lika exotisk som stranden i Fuengirola så var vattentemperaturen inte så himla annorlunda. Idag har det varit outhärdligt hett i Hälsingland och därför sökte jag och min bror skydd i Skidtjärns böljande vågor. Jag har passat på att steka mig riktigt ordentligt och börjar återfå nyansen jag lyckades erhålla nere i Spanien för strax över en månad sedan. Det är sjukt hur snabbt tiden flyger när man har roligt.

För roligt, det har jag. Även om man inte får pengar för att löka runt och sola hela dagarna så är det inte helt fy skam. Jag tänker försöka undgå det där med arbete så länge som möjligt och avnjuta riktig ledighet på päronens bekostnad de här sista veckorna som hälsing. Ja, det blir mycket tjat och jag kommer alltid vara hälsing i mitt hjärta, men snart är det Västerbottenbo som gäller.

Men först ska jag hinna med massa annat skoj och börjar med picknick med de söta stalltjejerna och sedan Transformers 3 på bio imorgon. Tjoho!

19 år. På något sätt inte så olikt livet som 18-åring. Fortfarande dötrött, fortfarande arbetslös, fortfarande löjligt optimistisk inför min flytt till Umeå om 7 veckor. Eller jo, efter min grymmaste födelsedag hittills är jag mer peppad inför flytt.

Anledningen kan vara alla manicker som just nu förminskar min golvyta på rummet. Dammsugare, vattenkokare, strykjärn, presentkort på IKEA, allt är bidrag till min kommande flytt och jag är i extas. Jag är så redo för det här!

Men först ska resten av sommaren komma och gå. Utgångar, bio, värme, sol, bad, grillning, sommarstuga, fiske, båt, plantering, röjning, Grillnatta, vänner och allt annat som hör sommaren till. Jag njuter vidare.

Jag har fått kontrakt på en etta på Tvistevägen, jag har precis nyss varit på en jobbintervju som gick riktigt bra, ja, det går bra nu.

Jag saknar varje minut av tiden med NV08 och det kommer jag alltid att göra. Nu får jag bara se till att framtiden blir lika grym som det förflutna.

I studentpresent fick jag bl.a en gjutjärnspanna och riktigt fina knivar till min lilla etta på Tvistevägen. Nästa vecka fyller jag år och hoppas på liknande saker som kan fylla det som kommer att bli mitt egna lilla paradis i Umeå. Ett presentkort på IKEA skulle inte sitta helt fel (pik till släkten, om ni läser!). Tills vidare dricker jag varm Oboy ur min älskade bautamegamugg från Indiska och tittar på lite Scrubs. Puss!

Och ja, ni hittar mig HÄR också.

Jag fick också min dag som prinsessa och natt som partyprinsessa.

Nu är jag mitt inne i studentveckan och det är återigen dags för att tagga till, lägga på ett ansikte, välja en söt topp som matchar mina jeansshorts och trampa vidare till fest, var den nu må befinna sig. En sak är i alla fall säker, jag älskar att ta studenten!

Och vet ni något mer? Jag har fått en etta på Tvistevägen. MUMS!

Jag har spenderat de senaste två dagarna framför ratten. 90 mil har jag lyckats avverka, Umeå tur och retur. Nu har jag fått se mitt vackra Ume i solljus och med löv och grönska också och det är så löjligt vackert. Jag vill flytta nuuuu!

Fast inte än. Imorgon är det BAL! Den efterlängtade balen och nu såhär på kvällskvisten dagen innan har det även lyckats lösa sig med skjuts. Nu är det bara det lilla, lilla kvar. Inlägg till skorna, sminket ska packas, lösfransarna ska klippas, naglarna filas och lackas, lilla balväskan ska packas och brynen ska plockas. Fix och pet och don.

Nu drar det igång!

Jag vill hitta min plats här i livet. Jag vill leta och jag vill finna, förlora, fucka upp, förstöra, förstå, förfina och bara finnas. Vad min möjlighet till en etta på Tvistevägen ger är en tanke om tomhet. En seg, regnig och kanske lite åskig söndag klockan fem när tiden och hela världen står stilla. Att ligga i en säng som är alldeles för stor för mig, bland kuddar och filtar som är alldeles för många för mig, stirra upp i taket och lokalisera ickebefintliga föremål i tomrummet ovanför den där löjligt stora sängen.

Det är något jag kan göra en helt vanlig dag här hemma egentligen. Så vad skulle vara skillnaden? Ingen kommer att knacka på dörren och fråga om jag har några idéer om mat, vilket jag aldrig har. Ingen kommer att fråga om jag har dammsugit, vilket jag inte har. Ingen kommer be mig att sänka volymen på datorn, vilket jag ändå inte skulle ha gjort. Ingen kommer att säga att de åker ner till gymmet och att jag borde följa med. Det borde jag verkligen. Men det är många saker som borde göras här i världen.

ENSAMHET är min dröm. Jag TRIVS i ensamhet, att vara ensam hemma är en av mina passioner. Det betyder inte att jag är en social missbildning som sitter i en grotta och skalar kokosnötter med mina tånaglar, jag älskar sällskap. Men att faktiskt kunna existera i en värld som bara är min, om så bara för en sekund. Att känna tystnaden välla in över hela atmosfären och pressa sig in i varje liten vrå runtomkring mig. Ett plötsligt ljussken. Ett svagt muller som sakta rullar sig fram över horisonten, bygger upp sig i kraft som något slags osynligt kraftfält. Sedan det där hugget när åskan illustrerar exakt hur blixten klyvde isär hela himlen. Etttusenett, ettusentvå, ettusentre, ettusenfyra, ettusenfem, ettusensex... Två kilometer bort.

Jag vill hitta min plats här i livet.

Att ledighet kan vara så frustrerande! Inte ledigheten i sig, den är fantastisk. Nu när allt plugg har tagit slut finns det inte så mycket att göra om dagarna och det beklagas i högsta grad INTE. Vad som är irriterande är det faktum att i dessa dagar med Kristi Himmelsfärd och nationaldag och klämdagar och hela köret så har allting stängt. Ännu viktigare än så har Balticgruppen stängt, DET är frustrerande.