Idag är det både lättnadens och sorgens dag i ett soligt Bollnäs. Lättnad eftersom mina hemska budget/pengaproblem äntligen är ur vägen, men på bekostnaden att min ÄLSKADE, FANTASTISKA moppe nu ska lämna mig och min familj. Min älskade lilla vän, min fina, fina moped.

Det var i april 2007 som den kom hem, i en enorm kartong. I tre månader tittade jag på den, rörde vid den, beundrade den. Efter det fick jag mitt körkort och tillåtelse att börja köra den. Fantastiskt. Min första smak av frihet.

Numer innehar jag ett riktigt körkort och jag får köra bil, något som jag AVGUDAR att göra. Dock känner jag aldrig vinden i hjälmen och kläderna när jag kör bil. Aldrig upplevs trafiken lika öppen när man inte är instängd i en liten låda med en massa bjälkar och väggar och dörrar ivägen för allt och alla.

Jag kommer sakna åren som moppedist, jag kommer sakna min lilla älskling, men min moppe kommer få ett gott hem och en snäll ny ägarinna. Sådetså.