Så sitter jag 7 timmar vid samma dator, med samma saker på datorbordet framför mig, men med fyra-fem uppgifter mindre. Jag har även hunnit med att återuppliva min roll som mattelärare, när sötaste Helena kom med några deriveringsuppgifter. Det kändes som igår som jag satt med samma uppgifter själv, och krånglade mig igenom de tusentals beräkningarna för att komma fram till svaret, men det över ett år sedan. Tiden har verkligen försvunnit som sand mellan fingrarna, men samtidigt har vi kommit så långt.

Jag minns i ettan när jag funderade på att flytta iväg och plugga tvåan och trean i Forsmark, eller i tvåan då jag skulle plugga trean i London. Även om det hade varit enormt spännande så är jag oerhört glad att jag inte gjorde det. Jag har hittat min plats i världen och det är NV08. I två månader till. Sen är allt över. Det känns så overkligt!

Men det är mycket roligt som ska hända innan dess, jag tar en dag i taget och njuter av varje sekund. Nu, åter till plugget.