Så sitter jag här i min blivande hemstad, trött som ett as, men lycklig. Jag har haft en riktigt trevlig början på lovet med solande i hängmattan (I BIKINI, I APRIL!!!), party med fina människor och allmänt trevligt. Nu väntar en vecka med spänning och nya upplevelser. Nu kan det inte bli så mycket bättre tror jag!

När vårterminen började förra året hade jag mina allra första PA-lektioner. Då fick vi bl. a reda på den ultimata deadlinen på projektarbetet, den 19 april 2011, kl. 16:00. Redan den dagen tänkte jag att den dagen skulle jag sitta med PA:t i sista minut, som jag alltid gör med uppsatser och annat, och lämna in det den 19 april 2011 kl 15:59. Det blev också så, men av en helt annan anledning.

Mitt PA gick ut på att göra en film, och jag hade helt missuppfattat att den också skulle vara klar idag, inte bara rapporten. Jag fick reda på detta igår vid ett-tiden, och min film hade förvisso massvis med material, men jag hade inte börjat klippa ihop någonting eller bearbeta filmen. När jag fick beskedet fick jag väl lite panik kan jag erkänna. Jag hade 27 timmar på mig att färdigställa filmen och samtidigt skriva en PA-rapport på många, många sidor.

Jag satt och arbetade non-stop från det att jag kom hem från skolan tills dess att jag lämnade in arbetet idag, den 19 april 2011, kl 15:49. Filmen blev 45 minuter lång och med tanke på omständigheterna så blev den GRYM! Jag är så stolt över mig själv som lyckades! Alla timmar jag har lagt ner, alla problem, allt skit jag gått igenom, hela idén med ett annat projekt, allt löste sig! Jag började strax innan jul och jag gjorde det. Nu är det klart och jag har aldrig varit så lättat i hela mitt liv.

Idag har jag legat hemma med en sjuk hals som gör så ont att jag nästan vill spy. Det enda som har varit bra är att jag faktiskt har fått lite gjort, jag är nästan klar med religionens faktadel, jag har skrivit lite på engelskan, städat och lite så. Men justja, så var det biologin tills imorgon. Piss...

Idag var även första gången på praktiskt taget hela vintern som jag har rört min älskade kamera. Inspirationen är inte riktigt där än, men att bara få trycka på den fick mig att le. Jag är sugen på ett riktigt smaskigt photoshoot, och det närmsta kommer att ske på fredag, då det ska fotas till NV. I helgen ska jag åka till mormor också, där blir det alltid underbara bilder, som denna från i midsomras.

Så är det dagen innan veckan som alla på NV08 fruktar, veckan med svenska B nationella. Ett fem timmar långt prov där uppsatsen vi får ur oss kommer vara praktiskt taget betygsgrundande. Jag är livrädd, för jag är inte duktig på att skriva. Eller snarare, på att skriva något strukturerat och välgenomtänkt.

Det är dessutom veckan innan PA-inlämningen, veckan med biologiprov, veckan med en engelskarapportinlämning, veckan av ren och skär ångest. MEN det kommer vara värt att krångla sig igenom veckan, för till helgen tar jag det lite lugnt och isolerar mig från verkligheten hos min sötaste mormor i Forsa. Det blir en tuff helg med 100%-ig inställning på PA och på balklänning. Hurra! Sen, helgen efter, vankas roligheter och min kära bror, och veckan efter det är jag i Umeå! Och sen är det bara lite slutspurt, Spanien, balen och studenten! Sen är det sommar och allt tar slut! Det är insane hur snabbt det går...

Jag tror det är något fel någonstans i stressdelen av min hjärna, för den fungerar helt klart inte. Jag har just nu plugg i PA, kemi, biologi, fysik, religion, svenska, matte, idrott och engelska. Så kort sagt: alla ämnen jag har. Det är deadlines som ligger veckor bort, men jag känner ingen press. Jag brukar känna pressen fem minuter innan jag går och lägger mig dagen innan deadline.

Det är ett problem, och idag tänkte jag faktiskt ta mig i kragen och pricka av några av uppgifterna. Here goes nothing!

Jag tänker inte ljuga och säga att det är något slags tomrum i mitt liv sedan jag slutade blogga, tvärtom är det sjukt skönt, men jag vill ändå börja igen. Därför bytte jag sida. Den rosasvarta sidan av mig som en gång bloggade finns inte längre. Jag är inte längre den kaxiga, skrikiga, trotsiga bitch-tonåringen jag en gång var. Det gör ingenting däremot, jag är lyckligare nu.

Så, med ny blogg kommer en ny presentation. Mitt namn är Elin, jag är född och uppväxt i Bollnäs i södra Norrland, jag är 18 år gammal och går sista terminen på NV på Torsbergsgymnasiet. Jag tycker om att rida, något jag gör två gånger i veckan, att fota, att lära mig nya saker, att dansa som en galning, att sjunga högt och falskt, att shoppa, att resa och att träffa nya människor.

Det får räcka som första inlägg, men eftersom jag sitter på ett tåg just nu som har en ankomsttid om två timmar kanske det kommer upp något mer såsmåningom.